SarassPlace

 

 

Idag var jag på graven och hälsade på farmor och farfar. Det var väldigt fint fixat där nu med nya blommor och ljus eftersom familjen hade varit där och gjort extra fint igår.Den här helgen, allhelgona, handlar ju om att de som gått bort ska hedras, och den finaste platsen denna helgen är gravarna. Det är verkligen något vackert över det. Att alla delar samma kärlek, och en stor saknad. Fattar ni hur jag menar? Det finns alltid en sorg efter de som har gått bort men som kan lätt glömmas bort ibland men närsomhelst kan det slå en i ansiktet och man blir ledsen igen. Det kan hända en vecka efter, eller ett år efter. Men samtidigt är det så att en sorg efter någon som gått bort aldrig kommer försvinna. Det finns ett innan och efter. 

 

Det blev en stor sorg för mig när farmor först gick bort och sedan farfar. Det är egentligen de första som jag stått väldigt nära och som jag känt en verklig saknad efter. Vi hade så många fina stunder och de var så omtänksamma och snälla. Och de har jag haft längst kvar, i mina senare år, upp i tonåren och äldre.. Dagen innan farfar gick bort åkte jag och min syster dit till honom för att hälsa på. Det fanns en tanke om att vänta tills imorgon eftersom klockan var en bit efter middagstid men jag kände att det är inte värt att vänta, vi vet aldrig vad som händer imorgon. Och tänk så rätt jag hade. Det var sista gången vi såg honom i livet. Min magkänsla stämde den gången.

 

Jag tänkte avsluta med att tipsa om en pod, som jag verkligen gillar nu. De tog faktiskt upp ämnet om att förlora någon, som gav mig tanker att skiva om det här, de tre första raderna i det här inlägget är även de från poden och beskriver så bra det jag tror många av oss känt. De tar även upp andra ämnen, som olycklig och lycklig kärlek. Tips till alla er. Här kommer du till Michaela forni & Hamiltons pod.

 

Ta hand om er och era nära och ha en fin helg! ♥