IDAG FIRAR JAG MIG SJÄLV

Vardag / Permalink / 0
..för att jag aldrig gett upp, för att jag stått på mig själv, för att jag har blivit tillsammans med världens bästa kille som stöttat mig genom denna processen & för att min familj sagt åt mig att verkligen fortsätta kämpa. Idag fick jag äntligen möta en av två personer som inte känner mig men som tog mig på allvar, som sa att jag kämpat helt själv men att det inte det ska vara så. Efteråt hade jag nästan gråten i halsen och har det nästan fortfarande. Som så många gånger förr. Men denna gång av lättnad, och glädje efter att få revanch. 8 år senare..
 
Sekundär immunbrist. Vet ni vad det är? Knappt jag, eller jo, nu vet jag. Mina senaste åtta år sammanfattat i två ord. Anledningen till att jag mått som jag mått och varför det knappt syns utanpå hur tufft det varit. Också en inte så vanlig "sjukdom" vilket gjort att jag inte vetat att det är det jag haft. 
 
Nu ska jag förklara så ALLA förstår. För 8 år sedan var jag klar med min cancerbehandling. En jäkla tuff sådan, med maxdos. Detta slog ut alla celler, även de friska. Men det besegrade min cancer. Och jag gick frisk därifrån. Fick höra hur stark jag var osv. Men sen kom den riktiga prövningen.. Att vara frisk på ett papper men ständigt vara trött, inte kunna träna, inte orka lika mycket som innan, vara sjuk efter varje utgång, tappa rösten i en vecka, få hosta som känns i lungorna i 7 månader, få feber som sitter i i 2 veckor. Ja ni fattar. Det ena avlöser det andra.
 
 
Idag började min utredning av mitt immunförsvar och jag fick träffa en läkare som satte ord på varför jag mått så dåligt det senaste. Kort sammanfattat tyckte hon att alla viftat bort mina problem för lätt. Att jag visst haft rätt som kräft antibiotika, att det är sjukt att ingen tagit mig på allvar, att det är konstigt att en patient blir utskriven och bortskickad när hen mår som hen gör, och att jag kämpat på för länge, helt själv.
 
Och det var så skönt. Så bra. Äntligen någon som lyssnar. Äntligen någon med förståelse. 
 
Vad händer nu då? Den största nyheten jag fått höra, det finns visst något att göra! Jag kommer eventuellt få hjälp med mitt immunförsvar. Ett tillskott ganska ofta som förhoppningsvis kommer öka min livskvalité massor. Och även om det skrämmer mig lite hur det ska gå till, så är första gången jag känner hopp i detta. Jag är så tacksam att jag aldrig gav upp. 
 
Har ni orkat läsa såhär långt, så cred till er. Lesson learned; Ge aldrig upp, och stå upp för er själva! Det är vi tusan värd. PUSS & KRAM 😘

Liknande inlägg

Till top