JULIARESAN 2
TANKAR
JAG SAKNAR ER, VINGAR
VÅGA VARA DU
EN DEL AV HISTORIEN
Det är okej att vara rädd när man går på okända marker
Varje dag har varit som ett vatten, det flyter på och njutning och positivitet ligger främst i fokus då det är sådant som vanligtvis gör vardagen bättre och livet så mycket lättare. Energin har lagts på de oftast mest behövande ställen men såklart finns det saker som alltid kommer i skymundan. Aldrig trodde jag då att på bara ett dygn kunde allt så snabbt förändras. På bara några timmar blev de jobbiga problemen från dagen tidigare bara små skitsaker. Sådant som irriterat kändes som ett dammkorn i hörnet på mitt rum – helt och hållet obetydliga.
Det värsta är nog att lära sig acceptera situationen, kanske denna orättvisa som livet ibland erbjuder. Det måste ju komma något bra ur allt? Det här ska gå, jag ska vara stark, ingenting ska trycka ner mig mer än vad denna hjälplöshet redan försöker med. Det är motgångarna som gör oss starkare, till bättre människor, och som vi kan lära oss av och om jag inte gjorde det tidigare – se saker ljusare. Men just nu i början är det tungt. Är det här verkligen rättvist?
- lymfom. 28/9-10 suuuck
Detta skrev jag i början av cancern, med allt prat om fonder och sånt tänkte jag att det passade att publiceras. förutom detta skrev jag många texter som aldrig publicerades här, mest för att det var personligt och viktigt för mig att få skriva av mig, och inte glömma bort mina känslor och allt man kände just då.
är det någon av er läsare som har cancer eller är sjuk på annat sätt? prova att öppna ett skrivprogram och skriv så fort du/ni känner inspiration eller inte kan hantera känslorna. såhär i efterhand är jag stolt över att jag tog tag i det, och många nära har fått läsa det som blev ett ganska tjockt häfte, för att kunna förstå lättare vad jag gick igenom.
mer inlägg finns i kategorin att tänka på.
JULIARESAN, IDAG SLÄPPS VIDEON
WHATS GOING ON..
detta inlägg läggs till bland de andra i kategorin att tänka på. kika gärna tillbaka vad jag skrivit där.
TANKAR OM DET SOM VAR
nej, inte emo. bara tankar om det jag gick igenom för mindre än ett år/halvår sedan. tobbe sa till mig för några dagar sedan, att " för ett år sedan var vi i umeå" , då visste jag inte vad som skulle hända mig. hur mycket oro, smärta och tunga dagar som skulle finnas i min framtid. jag visste verkligen inte och kanske hade det hjälpt att prata med någon, inte någon cp person som ska "finnas där bara" utan någon som verkligen gått igenom det hela. vet hur det känns, tillåter mig att förstå. en sån person vill jag nu vara för någon. att få känslan att kunna hjälpa till på riktigt.
DET ÄR OKEJ ATT KÄNNA
efter att ha sett den här sträcker jag på ryggen och känner mig starkare. cred till er som kämpar/kämpat och även till er som faktiskt ser på klippet, det betyder mycket för dem som förlorat någon eller som har detta runt sig. kärlek till er.
SÖNDAGSTANKAR
Hej! en liten tjockis som skriver.... närå, men sjukt mätt efter att ha tryckt i mig en hel pizza är jag iallafall, fick ta den i omgångar ;) .. ikväll har jag degat framför tvn, vilat mig lite, och sett ett program som jag mest grinat till. kommer inte ihåg var det hette men de handlade om bröstcancer. jag fattar inte hur vanligt det är!!! hur många som faktiskt drabbas! har ni tänkt på det? kanske vet ni någon som är drabbad? (fult ord förresten, men aja)
jag har aldrig haft bröstcancer, men den cancer som jag haft var inte fy skam den heller, och vissa dagar tänker jag inte alls på den medan andra finns det bara det i mitt huvud. hur jag fick gå igenom cellgifterna, prover, mäta allt från bajs till min längd och bara vara så utom kroppslig kontroll! sen var det mina värsta rädslor; att mista håret och inte kunna ta studenten med klassen. det andra klarade jag, men håret bestämde sig för att trilla av.
nästan varje dag hör jag nya som berömmer det dock, mitt korta hår. mitt nya jag. men jag saknar det långa. jag vet inte heller hur det blir sen men jag vet att jag vill ha långt igen, snart. det var ju inte av vilja jag blev korthårig precis, haha. aja... för att avsluta mitt lilla inlägg om den här sjuka, hemska, och otroligt vanliga sjukdom tänkte jag skriva något jag kladdade ner på papper igår;
"igår när jag stod framför speglen för att tvätta bort det ynka spår av makeup jag hunnit applicera tidigare samma dag..
..fick jag känslan av en deja vu; exakt den doften som jag nu kände, doften aav rengöringen puttade in mig bakom gallret igen. tystnaden var densamma. det var nästan så att stolen, mätstickan och sjukhussängen och det kala vita rummet fanns kvar där med. klockan tickade och jag visste att det var kväll, men vad klockan var spelade ingen stor roll. jag fick ju vara ifred! efter midnatt - visst, men det var den enda tiden på dygnet då ingen sköterska sprang in och tjatade om mat, vägning, kontroller eller hur mycket jag hade kissat (något pinsamt om man inte är van att prata om detta annars). denna vardag som jag var så van vid att dagarna gick in i varandra...
sekunden efter var det bara historia. jag står fortfarande i mitt badrum, frisk, och tystnaden finns där men också lugnet, framtiden. ibland tänker jag tillbaka, på hur stark det gjorde mig, mogen. jag var modig, rädd men ändå modig. och hade hoppet och viljan som gjorde att jag klarade av den sjuka vardag det gav mig.
en stor del av mitt år som 18-åring var stressigt, oroligt, fullt av sprutor, operationer, ångest och en massa OC, men i min nya vardag som 19-åring återvänder jag till min varma säng igen, med framtidsdrömmar, frihet och min nya serie, gossip girl. "
ps! cred till er som orkade läsa! ds.
ÄLSKAR ER
lyssnar på chris medina - what are words nu och tänker tillbaka på min gymnasietid. fyfan vad bra det har varit egentligen alltså! jag har träffat vänner för livet, och tillsammans har vi gått igenom så himla mycket. under samma tid har jag hunnit träffa min älskling tobias, en person som ibland inte känns verklig. hur kan någon vara så bra som han är?? ♥ man vet inte vad man har förän man mist det, men er vill jag inte förlora.
jag älskar dig tobbe, och jag älskar er nv08!
jag kommer tillbaka i höst men vete tusan hur det kommer vara utan min klass, ni får komma och hälsa på mig alltså!?
EN BLOGG OM CANCER
jag hittade en blogg nyss som verkligen gjorde min dag. http://sannassanna.blogg.se/ är adressen och jag tycker verkligen att ni ska kika in på den! hon berättar om sin cancer, den insamling hon försöker driva på bästa sätt och saker som folk inte vet att man måste gå igenom i behandlingen som krävs för att bli frisk igen.
visst det är jobbigt, men det är såå mycket mer. alla känslor som kommer, saker man inte kan vara med för att man måste vara fast i dropp/vila/inte orkar osv. jag ville ibland inte alltid gå ut eller åka någonstans i rädsla att folk skulle titta konstigt eller säga något opassande. jag kan skriva en hel roman om det där, om ni verkligen vill läsa får ni säga till, för jag skriver inte för döva öron.
det jag vill komma till, är att det är skönt att hitta såna här sidor/bloggar. där någon som vet hur det är vågar skriva och berätta. låta andra drabbade känna igen sig och kanske se det lite positivt. jag hade gärna läst detta när jag mådde som sämst. då hade det kännts så mycket lättare.
läs den, eller kika in iallafall. så tror jag att ni lättare kan förstå ♥
IBLAND HAR VI ALLT GUD MED OSS
DET SOM LIGGER FRÄMST I MINA TANKAR
uppe i stugan är det varmt, 10-12 grader och sol vilket gjorde solstolen till min timmeslånga plats med musik, historiaboken i handen och med bråkande syskon i förgrunden. tystnaden runtomkring oss skrek i våra öron. lugnet och villkorslösheten var oslagbar. sista lovet innan studenten var påbörjad.
veckan har fyllts med negativa saker. motgångar, krav, inlämningar, klagomål, regn och tjafs. någonstans finns en gräns, men den är nu högre än någonsin. jag har lärt mig att uppskatta, se ljust på saker och att värdera småsakerna. frågan är varför man kan vara så postitiv även om allt inte är bra. jag tror det ligger i att man lär sig att det inte blir bättre av att man är negativ. allt blir mycket lättare om man ser det bra i allt som händer.
INSTÄLLNINGEN ÄR VIKTIGAST
våra möjligheter och framgångar begränsas utifrån den inställning vi har till allt, det märktes bland annat för mig idag när vi började med en ny uppgift i historian. vi har precis lämnat in en fördjupning och det nya som ska göras är en djupgående rapport i historisk vinkel. - vafan?? man kan sitta och fundera varför vi ska göra något så tråkigt, jag som hatar ämnet historia började dock direkt. samarbetade med niklas och har nästan skrivit 2 A4 nu på lektionen. det var bara på grund av den inställning jag hade; jag ska få det gjort och jag ska göra den bra. nöjd är mitt signum och jag tänker neverever sitta med historian på fritiden.
nu när lektionen är slut var vi nöjd med vad vi gjort och jag tar tag i nästa ämne som är engelska nu när jag sitter på sjukhuset. ska plåstra om lite och sen tillbaka till biblioteket där fanny sitter och jobbar PA. detta handlar inte bara om skolan såklart, utan det följer med oss i vad vi än gör. men har man en positiv inställning och framförallt rätt inställning så kan man gå långt! FRED UT
EN LÄRDOM ATT TA DEL AV
- de som snackar skit
- de som gör vinst på andras bekostnad
- de som gör allt för andra
- de som tror på sig själv och inte bryr sig om vad andra tycker
osv
På senare tid har jag hört mycket om folk, men även om mig, osanna saker - rykten. Jag hoppas såklart att de jag hört om mig är saker som ni som tagit del av de inte tror på, då det inte alls berättar om hur verkligheten är. hade det varit sanna så hade mitt liv minst sagt vart ett HELVETE.
Jag har gått igenom mycket, det har gjort mig starkare, gett mig motivation men även varit otroligt jobbigt men givande... men vart långt ifrån det som har sagts. jag har även fått många nya vänner på vägen, något som man inte ska ta lätt på.
men det jag vill komma fram till är att folk snackar, för mycket, även om det de inte har något med att göra eller har för lite kunskap om.
dagens lärdom är alltså att; DU VÄLJER SJÄLV HUR MYCKET DU TAR ÅT DIG/PÅVERKAS av andra!
glöm aldrig det.
TÄNK VILKA MÄNNISKOR DET FINNS
Först, de som inbjuder en till att påverka deras åsikter utan att ha bestämda tankar innan de lärt känna en. Eller, de som endast tittar på ytan och tänker att de vet allt och tar för givet att det de ser - är det som är..
Jag har tidigt fått lära mig att jag ska döma personer utifrån det jag ser istället för att lyssna på andra/titta på ytan. Det har gett mig ett öppet sinne, nya kontakter och samtidigt att jag ofta ser på olika saker med en positiv syn.
Tänk på det ni också, att ni öppnar blicken för andra/nya människor och ger de en chans att visa deras riktiga jag, innan ni får någon förutfattad mening om hur de är, ni kan bli överraskade..
STÅ PÅ ER, LÄSARE!
jag är som jag är och står för det. jag bjuder gärna på mig själv, flummar och försöker få andra att må bra. sån är jag. och folk vill inte vara med de som inte står för det man gör, ärligt talat.
SJÄLVKÄNSLA?
när man känner att självkänslan är långt ifrån vad den hade kunnat vara, sämre än någonsin så kan det kännas svårt att ta sig uppåt. jag tror vi alla (eller de flesta) har suttit i den sitsen att självkänslan behöver byggas upp. det gäller att inte ta åt sig av skit utan stå för sina åsikter, våga säga till och ifrån, skratta åt fel man gör istället för att skämmas och något som smittar av sig enormt: visa sig glad och öppen mot andra människor! Andra söker sig till liknande personer och de vill hellre vara med någon som visar sig glad och trevlig och som kan bidra med något speciellt, än den personen som sitter tyst och inte bjuder in andra inom sig.
så, om det är någon av er som ska börja på något nytt ställe nu till hösten. eller som kanske bara vill slita sig lös från den gamla personen och börja om på nytt, som en bättre person; se till att bestämma er och ta ingen skit! som grynet säger hehe. det finns så mycket mer att lägga energi på, positiva saker.
Livet blir så mycket enklare om du är positivare och nöjd med den du är. då skapar du nya kontakter och kan se en ljusare framtid än innan.
HÅLL DITT HUVUD HÖGT
varje dag ser vi våra ideal i tidningar, på gatan, i spegeln, i skolan - överallt. så ska du vara, så ska du se ut, och så smart, eller busigt dum ska du bete dig. eller jag. vi alla har så lätt att påverka, vi kan göra så mycket för andra runt omkring oss. att ta med en människa som ser ut att hamna utanför, prata en stund med den för att få den att skratta eller bara le för att visa att du finns kan göra så stor skillnad. det gäller att inte döma innan man vet hur människan är, för man vet aldrig vem den är, hur den känner eller vad den har gått igenom. kanske kan den vara helt underbar? alla är det, på sitt sätt.
som rubriken lyder, håll ditt huvud högt. låt ingen trycka ner dig, och sprid glädje och positivitet runt omkring dig. ingen ska få dig att känna dig värdelös eller hemsk, ful eller liknande. alla har säkert känt så någon gång, men det är oftast de sjuka ideal eller kommentarerna som grundar till detta. lär dig att acceptera det du har, samt det andra kan bidra med.
ta fram det bra hos dig och andra och fokusera på detta, det mesta blir då så mycket lättare. ♥
