EN VIKTIG KVÄLL

Tänkvärt, Vardag / Permalink / 0
Det har gått över ett år nu. Från att jag sökte vård och vi väntade flera veckor på svar. Svar på vad som var fel. Det var början på en lång resa igen, denna gång med längre behandling och nya prövningar art ställas inför. När man blir sjuk såhär får man alla möjliga frågor, man känner sig om dagens tidning där alla vill veta hur det går, siffror och svar, men det finns aldrig en solklar väg att gå sådana gånger. Ett mål finns alltid. Att patienten ska bli frisk. Men när, hur, och OM det ens går det är svårt att svara på.
 
Jag är ödmjuk till ordet cancer. Det är liksom så många saker samtidigt. Det kan innebära så mycket. Jag har dock sett flera gånger hur kompetenta läkare och sjuksköterskor det finns, och en sån här gång får man se hur viktigt det är med bra utbildad personal. Under detta år har min ansvariga läkare i Umeå rådfrågat Uppsala, Lund, andra läkare i Umeå, Östersund, och trots att hen är överläkare och behandlat mig och så många andra förr, finns aldrig ett rakt svar. Allt beror på person, sjukdom, provsvar mm. Mäkta imponerad är jag även denna gång dock.  För tillsammans med sina kollegor och stjärnorna här i Östersund hade ja inte kunnat önska bättre hjälp. Jag har också sett sån förbättring inom vården på dessa 10 år. Förra gången var ju 10 år sedan. Forskning har visat att vid en stark cellgiftsbehandling kan inte bara det sjuka påverkas i kroppen, utan även andra organ. Nu görs mer koller innan en behandling för att kontrollera funktionen i kroppen, och efter behandling kontrolleras mycket igen. Detta för att på bästa sätt göra patienten så frisk de går, men behålla resten av kroppen i så gott skick det går. Jag har också gjort strålning, vilket är ovanligt vid min sorts sjukdom fick jag höra. Men när fördelar med denna strålning ställdes gentemot risker med strålningen - insåg läkarna att det var värt det. Men de tog månader att bestämma detta för att det bästa beslutet skulle bli taget.

Jag har känt mig otroligt trygg i hela resan att jag får den bästa hjälpen, och då jag kan jämföra med hur det var min "första gång" ser jag också hur långt behandlingar utvecklats på denna tid. Detta kräver forskning, tid och pengar. Jag har suttit i samtal med läkarstudenter för att utbilda de i hur det är att vara patient. Vad jag tycker saknades i mitt fall, och hur de ska tänka för att möta "mig" som patient på bästa sätt. Hela tiden har jag känt mig yngst på plats, vilket ibland kan vara svårt. Jag kan känna att de är orättvist att bli sjuk 2 gånger, men väljer att också tänka att allt händer av en anledning. Jag försöker göra så gott de går, lyssna på de som kan, följa mina direktiv, ta mina mediciner och lära mig hela tiden.

För några veckor sedan träffade jag en patient där de precis satt in en ny behandling som inte var provad i Sverige än så länge, men som nu gett effekt på hen. Detta var alltså något de hört om på en konferens och ville prova på honom. Den behandlingen räddade han då..

Ikväll sänds ett program på tv, tillsammans mot cancer. Där samlar cancerfonden in pengar för att vi ska komma ännu längre fram i att hjälpa alla som blir sjuka, och höja antalet människor som blir frisk igen. Jag tänkte titta, och vill även tipsa er om att kika på programmet. Men såklart också bidra till att forskningen ska gå ännu mera framåt. 
 
tack för att du läst ända hit ♥
 
En bild jag skickade till vänner förra januari innan vi fått svar
 
Till top