EN DEL AV HISTORIEN
Det är okej att vara rädd när man går på okända marker
Varje dag har varit som ett vatten, det flyter på och njutning och positivitet ligger främst i fokus då det är sådant som vanligtvis gör vardagen bättre och livet så mycket lättare. Energin har lagts på de oftast mest behövande ställen men såklart finns det saker som alltid kommer i skymundan. Aldrig trodde jag då att på bara ett dygn kunde allt så snabbt förändras. På bara några timmar blev de jobbiga problemen från dagen tidigare bara små skitsaker. Sådant som irriterat kändes som ett dammkorn i hörnet på mitt rum – helt och hållet obetydliga.
Det värsta är nog att lära sig acceptera situationen, kanske denna orättvisa som livet ibland erbjuder. Det måste ju komma något bra ur allt? Det här ska gå, jag ska vara stark, ingenting ska trycka ner mig mer än vad denna hjälplöshet redan försöker med. Det är motgångarna som gör oss starkare, till bättre människor, och som vi kan lära oss av och om jag inte gjorde det tidigare – se saker ljusare. Men just nu i början är det tungt. Är det här verkligen rättvist?
- lymfom. 28/9-10 suuuck
Detta skrev jag i början av cancern, med allt prat om fonder och sånt tänkte jag att det passade att publiceras. förutom detta skrev jag många texter som aldrig publicerades här, mest för att det var personligt och viktigt för mig att få skriva av mig, och inte glömma bort mina känslor och allt man kände just då.
är det någon av er läsare som har cancer eller är sjuk på annat sätt? prova att öppna ett skrivprogram och skriv så fort du/ni känner inspiration eller inte kan hantera känslorna. såhär i efterhand är jag stolt över att jag tog tag i det, och många nära har fått läsa det som blev ett ganska tjockt häfte, för att kunna förstå lättare vad jag gick igenom.
mer inlägg finns i kategorin att tänka på.